påsk!

Nu har vi hunnit med och fira påsk på Filippinerna också. Det började redan i torsdags med bönedag då det också var farväl av mig och Amanda så vi höll var sitt fint tal (vi lyckades få dom och skratta i alla fall vilket i och för sig inte är så svårt). På långfredagen var det bibelstudier med tonåringarna i den tysta staden eftersom många filippiner inte vågar gå ut för att de tror att Gud är död på riktigt och då vill dom inte utsätta sig för några risker. Påskafton var det outreach för mig och utvärdering och office för Amanda och på kvällen blev det hejdå middag för mig och Amanda med dom andra steppers. Efter 3 timmars sömn var det dags att gå upp halv 4 på söndagsmorgonen för påskgudstjänsten började halv 5 på morgonen (eller natten). Så där satt vi och såg solen gå upp till Händels ”Halleluja” ur ”Messias”. Efter det serverade dom frukost vilket innehöll ris, korv, ägg, bröd och något annat konstigt.

 

feeding och städning

I tisdags kväll var det våran sista feeding. Eftersom det inte var så många lokala volontärer blev det film tittande. Jesus liv från lukas evangeliet. Som tur var gick den 2 timmars långa filmen sönder så vi kunde inte titta på hela vilket nog var bra för dom livliga barnen. Det kändes sorgligt när barnen gick och man var tvungen att säga hejdå en sista gång. Men man får hoppas att det kommer gå bra för dom i framtiden även om den inte ser så ljus ut för dom.

Även om barnen är fattiga och inte har så mycket mat finns det en likhet med barn i Sverige. Dom flesta gillar inte grönsaker

 

Onsdagen ägnade vi åt andra vänner. Det var inte lika svårt att säga hejdå till dom (fast dom är ju söta). Det var storstädning i lägenheten inte roligt men behövligt. Efter att ha rensat böcker och skåpet med alla papper blev det riktigt fint. Men de krävdes mycket tid, vatten, medicin och skratt för att de skulle bli ordning.

 

Inte långt kvar

Nu är de inte lång tid kvar här i cebu . Eftersom det är påsk nästa helg var det många hejdå på outreacherna i helgen. Det var inte lätt att säga hejdå till dom och veta att man aldrig kommer träffa dom igen. Veckan som är kvar blir lite lugnare då det är den heliga veckan. Vi får dock hoppas att vi klarar av att gå på gudstjänsten på påskdagen som startar kl 4.30 ( inte varje dag man går upp så tidigt). I lördagskväll var vi utbjudna på middag av våran filippinska vän himmel. Det var ingen dålig utsikt när vi satt och åt på 21 våningen.

 

Vad lärde vi oss i kyrkan i söndags?

Jo, att hälften av alla män säger, ”jag älskar dig” av misstag, den andra hälften säger det, på grund av ett misstag. Och, sist men inte minst lärde vi oss, att vi inte ska förälska oss i Robert Pattinson eftersom han stinker, för han badar aldrig.

 

Äventyr på Loregas gator

I tisdags hade vi, jag och Elin, en fullspäckad dag. Förutom daycare, laga mat till feedingen och feeding programet, så stod hembesök i Lorega på schemat. Lorega är slumområdet bredvid vår lägenhet där de flesta av alla som kommer på feedingen bor. Xenia plockade upp oss utanför vårt hus. Med henna hade hon två barn som var våra guider för dagen. På den timme vi vandrade runt i denna jätte labyrint fick vi tusen intryck. Det var som att färdas bakåt i tiden till ett medeltids samhälle. Det var väldigt spännande att gå på de smala gångarna mellan husen som gick kors och tvärs. Allt påminde väldigt mycket om ett gammalt sunkigt slott där man tryckt in för många människor, men det var väldigt mysigt på nått sätt. Människorna verkade glada, spelade, sjöng karaoke och på ett ställe hade de spelapparater och blinkande lampor. Detta är typiskt filippinskt berättade Xenia för oss, att vilja ha roligt mitt i allt det jobbiga.

En sak som däremot inte var lika roligt var alla sniffande tonåringar. Xenia pekade på en och berättade, som om det var den naturligaste saken i världen, att killen några meter bort inte sniffade det vanliga limmet, utan nått starkare som man använder att laga tak med. Det skakade om mig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Dansträning

Just nu är de ganska mycket på gång, tror att vi går på snickers istället för sömn. Det som tar den mesta av tiden är day care. Där vi ska lära barnen och läsa och nästa vecka är sista veckan vi har på oss. Några av barnen har gjort framsteg och lärt sig några bokstäver, de är ju alltid något . I fredags efter day care eller bibelstudie var det dags för dansövning. Några av de lokala tyckte att vi var lite dåliga på att dansa barnsångerna så därför fick vi alla en lektion. Med på lektionen var också några ungdomar från bibelstudiet. (Dom tyckte det var väldigt roligt). Själva var vi helt genomsvettiga och hade svårt att få till det rätta höftgunget. Vi känner oss som klumpiga elefanter när man ser hur dom dansar. Det är inte bara svårt att komma ihåg alla rörelser utan att alla barnen gör de med sådan stil. Efter 2 timmars övning var vi klara för denna gången i alla fall. På kvällen var vi och åt filippinsk buffé och bowlade med alla schweizare. Guldet gick till Sverige då Amanda utsågs till vinnare . 

Barnen på day care fick en liten paus från alfabets träningen och gjorde blommor

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dansträningen pågår för fullt. Det är ju bra att någon tycker de är roligt Amanda                                         Här pågår bowlingen för fullt. Man var garanterad att få ner minst två varje gång för dom försvann automatiskt.

 

Senaste nytt…

Idag har det verkligen vatt fullt upp. Medan Elin kämpade med att skriva sin rapport, åkte jag till daycare för att göra ett försök att lära barnen läsa. Jag hade hand om fyra barn idag som var ovanligt lydiga. Men när de fick uppgiften att rita en ko så sa två av dem, NEJ! Kreativitet är inte direkt något som uppskattas i skolan här, perfekt ska det va eller inget alls. Så inget alls blev det för dessa flickor. Men pojkarna tyckte att det var väldigt roligt att rita kossor.

Vi firade alla barns födelsedagar från januari månad idag med tårta. Det passade ju väldigt bra eftersom Jakob ju fyller år idag. (Så jag har faktiskt firat dig, synd bara att du missade kalaset. Grattis i alla fall! Du kan ju ta och skriva din första kommentar här nu tycker jag och tacka för gratulationen )

Vi hade båda en mycket bra helg med outreches. Elin, med något klängiga barn och jag med massa volleyboll och fotboll, vilket passade mig perfekt . En mycket bra helg fick ett lite mindre bra slut när Mirjam, vår Schweiziska vän som också är vår personliga frisör , plockade över 30 löss från mitt huvud. Men nu har hon förklarat mig lus fri igen, yippie!

 

Halva tiden!

Dagarna går fort och nu har vi vart här i Filippinerna halva tiden. Nu börjar man få lite rutin på dagarna. Några dagar i veckan är det daycare där vi just nu håller på och lär barnen att läsa, Inte det lättaste. Barnen som går på daycaret bor i byn Tac-an. Innan låg byn i ett slumområde vid hamnen men när man skulle breda vägen för tio år sedan flyttade man byn till bergen. Det är 20 barn som är 5-6 år gamla. Några bor med en eller två föräldrar andra med mor eller far föräldrar och ofta väldigt många syskon. En pojke som går på daycaret bor med sin pappa och syskon. Han hade en mamma men en morgon när han vaknade var hon borta.

På vår lediga dag i måndags var jag och Amanda och gick runt på ett köpcenter. Det blev också god italiensk chokladglass och ett spontant biobesök. Vi hade nästan en privat biovisning men när de inte är så många är det svårt att veta vad man ska sitta när man inte hittar stolsnumret på biljetten . Men men, man lär sig så länge man lever.

På tisdagskvällen efter en lång intensiv dag med daycare, matlagning, feeding och diskning fick jag och Amanda en glad överraskning. När ate Sally som vi bor med kom hem från Bangkok fick vi daim från OM i Sverige av henne den var mycket god och uppskattad.

 

Se hit alla lärare och pedagoger!

Tänkte bara höra om det är någon som har några ideer hur man kan lära barn att läsa. Barnen i daycaret ska lära sig läsa på tre veckor och de är vi som ska lära dom så ni fattar att det är panik . Alla tips och ideer är välkomna!

Kram Elin & Amanda

 

Frukost :)

I onsdags vaknade jag av två lätta klapp på axeln. Öppnar ögonen och ser Elins glada ansikte. Usch, tänker jag, blundar och somnar om. 20 minuter senare är hon hos mig igen och jag måste gå upp. Är ingen idé att protestera (Elin är inte att leka med ). Traskar ner för trappan, in i köket och möts av det här. Okej, det här var inte min frukost, det glada ansiktet ska föreställa Elin, men tro det eller ej, frukosten var framplockad och bredvid bananen låg en macka med stekt ägg